Skriv ut

Det finns inget tråkigare än att höra en talare läsa upp ett tal innantill. Det finns inget svårare än att lära sig ett tal utantill. Det finns inget roligare än att berätta en historia.

Det är ofta de allra mest förberedda talarna som ger ett spontant intryck. Winston Churchill lär ha sagt: ”Det finns inte mycket som kräver så noggranna förberedelser som ett improviserat tal.”

När du övar på ditt tal kommer du ganska ofta att upptäcka att det blir sämre och sämre. Första gången låter det jättebra, tredje gången är det acceptabelt och sjunde gången är det rent outhärdligt. Detta är naturligt och du behöver bara komma ihåg vad athenaren Lysias (ca 445 – 380 f.kr.) sade: ”Du glömmer att juryn bara ska höra det en gång.”

Det är som sagt svårt att lära sig ett tal utantill. Om man lär sig rabbla sitt tal så kan man råka ut för två obehagliga upplevelser. Den ena är att man blir så koncentrerad på att få allt rätt att man totalt tappar känslan och kontakten med åhörarna. Då är det bättre att läsa innantill.

Den andra upplevelsen är att om man kommer av sig när man rabblar ett tal utantill är det är mycket svårt att komma på rätt spår igen. Lösningen på problemet är att berätta en historia.

Antag att du vill påverka kommunens politiker till att göra skolvägen säkrare för lågstadiebarnen i området. Du har hittat följande argument: ”olyckor kostar pengar” (logos) och ”små barn är mjuka – bilar är hårda” (pathos). Berätta helt enkelt historien om lille Per som går till skolan utan att bli påkörd. Du skulle kunna berätta om Per som blir påkörd också, men det är bättre med en solskenshistoria.

Om du föreställer dig att Per går hemifrån, vilka gator han går på, vilka faror han möter och hur han slutligen kommer fram till skolan så är det inga problem att komma ihåg historien.

(Exordium) ”Jag ska berätta om min lillebror Per. En jättecharmig kille med ljust kortsnaggat hår. Han är sju år och jättestolt över sin nya skolväska.” (Narratio) ”Varje morgon går han till skolan och stannar vid rödljuset i första korsningen. Han tittar på bilarna som kör förbi i rasande fart och känner vinddraget från lastbilarna bara några centimeter från trottoaren där han står. Det är spännande, tycker han. När det blir grönt ljus går han över gatan, sneddar över stora gräsplanen och kommer snart fram till Lilla Gatan. Där kör bilarna försiktigt eftersom dom inte vill köra för fort över guppen. Han ser sig försiktigt om, korsar gatan och springer sista biten till skolan. Hälsar på kompisarna och går in till första lektionen.” (Propositio) ”Ja, det skulle kunna vara så här men trafikljuset existerar inte och guppen existerar inte. De skulle kunna göra det!” (Argumentatio) ”Varje gång Per går över gatan riskerar han att skadas och det skulle kosta mycket mer än ett gupp. Barn är mjuka och bilar är hårda men de möts inte om det finns trafikljus.” (Peroratio) ”Hjälp Per och hans kamrater att komma helskinnade till skolan för dom ska inte behöva skadas p.g.a. att vuxna bilförare leker racerbana på våra gator.”